När jag var mindre så hade jag dåligt samvete för allt, och då menar jag allt!
När jag fick en julklapp jag inte gillade så blev jag skitledsen för att dom verkligen försökte göra mig glad. Då blev jag ledsen på mig själv för att jag inte gillade julklappen och fick dåligt samvete för det.
Om någon bråkade fast jag inte var inblandad alls så fick jag sjukt ont i magen och mådde dåligt.
Om någon såg jätteledsen ut så fick jag dåligt samvete för att den mådde dåligt.
Jag ville helt enkelt att ingen skulle må dåligt, tror jag. Jag kunde faktiskt hellre må dåligt än dom som gjorde det. :S
Men det har gått över med åren för att pappa brukade alltid prata med mig och säga att det inte var mitt fel osv. Det är bra att jag har min pappa, han hjälper mig verkligen i allt!
Yes så nu vet ni en till chockerande grej om mig haha.